JAG VILL TACKA IF...

If levererar igen. Än en gång har dom gått back på en av mina hundar…
Tack föra att ni finns. Inte för att jag fick så mycket jag ville ha men dom betalade iaf ut Yuzz livförsäkring, vilket är det jag köpt honom för, samt att dom betalade själva avlivningen. Dom kunde alltså inte styrka att det var ett medfött fel.  Hade väll gärna sett att jag fått dom 3 000 spänn som obduktionen kostade men å andra sidan var det ju på mitt eget initiativ och inget IF hade bett om. Tror inte jag fått ett skit om jag skippat obd med tanke på den diffusa diagnosen. Begärde ju obd mycket för min egen skull oxå, jag ville veta! Så kanske inte pengarna i sjön…. Men lite pengarna i …typ… ån…? obd-rapporten kan ni läsa här btw: http://olydigahundar.blogspot.se/2014/08/obduktionsrapporten.html

Som alla säkert förstår så är inte pengar det viktiga,,,,, MEN det är fortfarande pengar!!!
Pengar som man kanske kan skaffa sig en ny tilltänkt stjärna för…. För det är precis vad Yuzz hade blivit om han varit frisk, en stjärna!

Känns som det blir mycket Yuzz i bloggen nu, ”Alla älskar dig när du är död”, eller vad det är Dia Psalma sjunger. Men jag saknar honom så fruktansvärt, på ett helt annat sätt än vad jag saknade/saknar Mucchie, men detta har jag ju redan ältat om tidigare. Hoppas ni har det bra däruppe mina små knashundar...

 

I den vackraste natur, med djupa skogar och en stor grön äng, Finns en hemlig plats som är bättre än husses och mattes säng
Klimatet är perfekt, min päls känns lagom stor,
Här finns porlande vattenbäckar, där de badtokiga bor
Inne i skogarna håller de äventyrslystna till,
På den stora ängen springer alla som vill
Mest de långbenta som älskar att bara springa,
Andra ser till att härlig hundsång genom skogarna klinga
Några har till uppgift att valla in oss när det är fest,
Småhundarna är de som har det allra bäst
De vaktas av de större, alla tas omhand,
Varje hund har en egen uppgift i vårt härliga land
För att komma in i hundhimlen finns det vissa krav,
Någon ondska och egoism vill vi inte veta av
Man måste vara trofast, ärlig, glad och snäll,
Dessutom beredd att dela med sig av sin fäll
Om någon behöver sällskap, ska man kunna ta sig tid en stund, Kort sagt; för att bli insläppt måste man vara hund…

/M

 

PORTUGISISKT HJÄRNSLÄPP

Plötsligt händer det! Att ett moment bara försvinner ur hundens minne. Ofta så är det ju för att det suttit så bra att man kanske glömt underhålla det men så är icke fallet nu.
Kakan har alltid haft ett hyfsat bra gripande när det kommer till apporteringen, även fast den inte varit snabb så har hon hållt i ordentligt, både trä och metallen.
Nu helt plötsligt så går det inte.
Det är "apportering av metallföremål och hopp över hinder" vi pratar om. Hon är fortfarande taggad att få hoppa ut efter att jag kastat apporten och hos rusar (så fort en Kaka kan) mot apporten men istället för att gripa så ställer hon sig och glor på mig och väntar på ett varsågod?
Man kan ju bli tokig för mindre!!!
Så nu måste jag gå tillbaka å träna gripande igen, knappt nå irriterande alls.
Träapporten går bra, det är metallen som hon helt plötsligt tror att man inte får ta utan ett extra kommando + att hon efter ex antal år upptäckt det många andra hundar upptäcker redan från början,,,, att den är äcklig!!
Men å andra sidan så är hon ju rätt så knäpp så man får väll vara glad att hon inte får för sig fler saker oftare...

 

/M

SISTA RYCKET I SVAMPSKOGEN

Förra veckan när vi varit och plockat svamp så sa jag: "Det här var sista gången!!" Hade så jävla ont i ryggen och fogarna på natten så jag ville kutta handlederna.
Igår var vi ut igen.... Och kan nu säga med säkerhet att DET var sista gången, inte speciellt kaxig efteråt.
Rätt så nöjd med skörden, blev några liter stora fina gulingar som skall in i frysen för att förhoppningsvis kunna förgylla matlagningen i höst.
Hoppas verkligen att Micke förstår att HAN nu måste ut med sin syster i skogen varannan vecka för att skörda. För jag blir galen av att veta att dom finns där men att jag är för handikappad för att hämta dom!

 

/M

INTE LÅNGT KVAR...

Tjock, svullen, vattnig, varm, gnällig och snart långledigt.... från kontorsjobb iaf ;)! Skönt!
Jag fläsksnarkar ut Micke till soffan varje natt och är dyr i drift när det kommer till vattenmelon.
Visserligen var det många år sen jag var smal.... men det ska bli jäkligt skön att om ca 4 veckor iaf vara lite mindre tjock.
Kakan ska inte vara mammaledig om ni undrar.... hon är bara jävligt dåligt motionerad...

 

/M

OBDUKTIONSRAPPORTEN

Yuzz obduktionsrapport har kommit.
Diagnos: Neuroaxonal  dystrofi/ myelinopati i vit substans av ryggmärgen (ventralt)

Ur rapporten: ”De väsentliga förändringarna sågs vid histologisk undersökning av ryggmärgen. Förändringarna var mer uttalade i den ventrala delen av vit substans i flera områden av ryggmärgen (inklusive cervikala, thorakala och lumbara områden). I flera områden av den vita substansen sågs förekomst av axonal svullnad med förekomst av så kallade spheroider och uttunning av myelinlagret. Dessutom sågs flera tomma myelin-bunda vakuoler. Vidare sågs en viss del uppluckring av hjärnvävnad (myelomalci).
Undersökningen av cerebrum, midbrain och cerebellum haar bedömts som normal. Ingen uppenbar missbildning eller neoplastisk förändringar sågs. Undersökning av kroppsmuskulatur sågs inga uppenbara avvikelser.”

Jag vet inte riktigt vad allt i rapporten betyder men veterinärens förkortning var över lag förändringar i ryggmärgen som kunde förklara hans neurologiska problem. Förändringar både i nacken samt bröstrygg och ländrygg. Antagligen felbelastat pga av detta och fått smärta och därav också börjat utveckla artros.
Inget som är känt hos BorderCollisar utan vi har nog bara haft otur.

Man får blandade känslor…
Jag är glad att dom hittade något som kan förklara hans rörelsemönster men samtidigt är det fruktansvärt att inte veta hur länge han haft det och hur länge han har haft ont. Det är jättejobbigt att veta att jag tvingat honom till saker i träningen som han antagligen gjort fast han har haft ont, bara för att jag velat det. Det är jättejobbigt att man har skällt på han för att han inte betett sig, när han antagligen inte kunnat göra annat för att kroppen inte lydde och det är fruktansvärt att veta att han inte kunde ligga still för att han antagligen hade så himla ont, inte för att han var en liten buse.
Jag är ändå glad att jag  gick på min känsla och inte på vad den första veterinären på Strömsholm sa. Hon som ville att jag skulle börja ett rehabiliteringsprogram utan att ens ha kunnat ställa en halv diagnos.
Kerstin, sjukgymnast på Ultuna, tyckte inte det var ett alternativ, ”aldrig att jag ställer den där hunden i trasken”, var hennes spontana reaktion. Och jag är glad att jag lyssnade! ”Kjerstin brukar ha rätt!” Det är vad man oftast hör i hundsvängen. Och så även denna gång.
Så att jag väntade på att åter få komma till Strömsholm men denna gång Lennart är jag också glad över. Han som jag vet har hittat felet på flera hundar som andra har stått och kliat sig i huvet över.
Inte för att han ställde nån direkt diagnos men det var ändå hans ord som fick mig att avsluta Yuzz lidande. Även om jag känt mig som en mördare tills jag läste obd-rapporten så har det nu bytts ut till att jag känner mig som en hundmisshandlare som inte fattade tidigare att det var något som inte stämde… Men men det går väll över.
Tack alla som stöttat mig innan och efter detta svåra beslut, och ett extra tack till Anna som varit med sen första misstanke till sista vilan

Fina lilla Yuzz, förlåt för att jag var trög…

 

/M