NÄR ALLA LYDNADSPLANER GÅTT I KRAS

Ja eftersom allt gick i kras så har den pensionerade Kakan nu blivit lydnadshund igen. Vi har tagit upp träningen inför elit-debuten. Tävlandet får nog dock vänta till iaf våren… kanske tom hösten nästa år, det beror lite på hur jobbigt det är att ha bebis. Dom jag känner som har egna hundar som tränas och tävlas aktivt säger att mammaledighet är super för då kan man träna massor med hund!! Medans dom som är vana att bara ha sig själv att sköta och träna säger att jag kommer inte hinna med nååånting!, knappt borsta tänderna!? Jaja, du får allt se hur det blir, säger dom när man ser skeptisk ut…
Och Ja! Vi får helt enkelt se hur det blir!
Jag hade ju planerat att iaf ha en och en halv hund att träna med i höst/vinter, Kakan är den halva;), men så blev det ju som ni vet inte...

Kakan är mycket tveksam till att återigen behöva anstränga sig på lydnadsplanen. Hon skulle nog önska att allt fokus lades på den kommande ungen ist. Gärna redan nu! Det är mycket man måste förbereda! Tydligen! Hur mycket kan det vara? En mamma, en pappa, en sur gammal hund, tak över huvet och lite positivt tänkande måste väll räcka? Ja justdet, vi har såna där våtservetter hemma också, jag har uppfattat att det är ett måste när man har barn.

Gud, vi kommer säkert få världens jobbigaste och krävande barn, bara för att jag håller på å mopsar upp mig så här….....

YUZZ, DU ÄR SAKNAD...

Efter att ha tagit ett bland dom värsta besluten i mitt liv så har jag egentligen ingen lust att skriva detta men vet att jag är tvungen, att jag annars bara måste svara på frågan ” var är Yuzz” om jag låter bli. Efter en utredning som egentligen inte kunde ställa en... exakt diagnos, förutom att hans bakdel inte löd som den skulle, han kunde inte gå och hålla upp huvudet (tex vid fotposition) samt att han vid alla veterinärbesök visade kraftig smärta i länd och bröstrygg och musklerna däromkring, att han visade mindre och mindre intresserad bland fåren, samt att han var mkt stressad, i stort sett dygnet runt, så hängde det på mig.
Röntgen visade ingenting som kunde förklara hans rörelsestörning men han hade lindrig artros mellan ryggkotorna samt mellan bäcken och ryggen vilket för mig bara kan tyda på att han gått och felbelastat en längre tid. Veterinären sa att MR troligtvis inte skulle visa något samt att om det mot förmodan skulle göra det så skulle jag inte tro att det gick något att göra åt det neurologiska. Hård men rak.
Yuzz fick somna in, den 10 Juni, bara 14 månader gammal. Och hur mycket jag än tycker mig ha gjort rätt så känner jag mig som en mördare.
Att vi klarar av att spela "gud" är kanske en fördel för djuren, men en jävla nackdel för oss.

Att ta bort Mucchie var såklart jättejobbigt men ändå en helt annan sak. Han var iaf 7 år och hade levt ett liv. Yuzz hade inte det, Yuzz liv känns som det inte ens hann börja...
Vila i frid knäppa lilla hund... Din familj saknar dig.... ja även den sura gamla Kakan.

Uppdaterat obd-rapporten: http://olydigahundar.blogspot.se/2014/08/obduktionsrapporten.html

/M